Rädda Barnen kommenterar debatten om barnfattigdom

Professor Tapio Salonen och docent Anna Angelin kommenterar debatten kring Rädda Barnens svenska barnfattigdomsrapport: 

I en TT-artikel i samband med publiceringen av Barnfattigdomsrapporten den 7 december uttalar sig Carina Mood, professor i sociologi vid Stockholms universitet, att om det kommunala försörjningsstödet fungerar som det är tänkt ska det ta människor ur fattigdom. Mood menar att eftersom ekonomiskt bistånd är konstruerat för att lyfta människor över fattigdomsgränsen är det missvisande att definiera människor som har försörjningsstöd som fattiga på det sätt Rädda Barnen gör.

Det vill vi med eftertryck tillbakavisa. Rädda Barnens fattigdomsrapporter utgår från Barnkonventionens ambition att alla barn har rätt till ”den levnadsstandard som krävs för dess fysiska, psykiska, andliga och sociala utveckling” (artikel 27). Sedan 20 år tillbaka mäts detta genom två delmått som tillsammans uttrycker en strikt, närmast absolut, definition av barnfamiljers ekonomi. Det första delmåttet, låg inkomststandard, är ett balansmått som relaterar hushållens faktiska disponibla inkomster i relation till en miniminivå för baskonsumtion, inklusive bostad. För en ensamstående med ett barn ligger denna gräns 2019 på drygt 13 000 kronor/månad och en familj med två vuxna och två barn på strax över 20 000 kronor/månad. Det andra delmåttet är ifall barnets familj uppburit försörjningsstöd under det aktuella året. Riksnormen för detta behovsprövade stöd var i paritet med låg inkomststandard. Kombinationen av dessa två mått tillsammans menar vi fångar väl upp en uppenbar ekonomisk utsatthet bland barn och deras familjer i Sverige.

I relation till Moods uttalande vill vi särskilt lyfta fram den vetenskapliga kunskapsgrund som finns i ett stort antal studier om fattigdom och försörjningsstöd. En övergripande slutsats från denna forskning visar just att försörjningsstödet i praktiken intefungerar som det är tänkt. Försörjningsstödets riksnorm är konstruerad för att utgöra en tillfällig lösning under en kort period när ett hushåll upplever en ekonomisk kris. I realiteten kvarstannar en stor andel barnfamiljer under flertal år. Svenska forskningsstudier som nära följt levnadsvillkoren för dessa familjer visar på en psykiskt pressande tillvaro där livet blir en ständig kamp för att klara kostnader för exempelvis mat där familjerna helt saknar marginaler eller möjligheter till något utöver det allra nödvändigaste. Forskningsresultaten stöds av de rapporter och erfarenheter som kommuniceras från de delar av civilsamhället, inte minst Svenska kyrkan, som arbetar för dessa familjer. Sveriges Stadsmissioner presenterade nyligen att 59 procent av deras insatser går till människor med långvarigt ekonomiskt bistånd, företrädesvis barnfamiljer. Många av dessa hundratusentals insatser är akuta och handlar främst om utdelning av mat eller annat materiellt stöd. Riksnormen i försörjningsstödet kan alltså inte oproblematiserat jämställas eller betraktas som ett riktmärke eller garant för att skälig levnadsnivå uppnås, framförallt inte för barnfamiljer med långvarigt försörjningsstöd.

Tapio Salonen, ansvarig forskare för Rädda Barnens Barnfattigdomsrapport och professor i socialt arbete Malmö universitet.

Anna Angelin, docent i socialt arbete vid Lunds universitet och ordförande för Rädda Barnens Malmödistrikt.