Nyhet -
"Vi ordnar för att öppna skolor första mars"
Hur gör man för att komma vidare efter att en gigantisk katastrof slagit sönder inte bara hus och hem utan i stort sett alla samhällssystem? Rädda Barnens Charlotta Mockrish är i Haiti för att arbeta med utbildningsfrågor. I ett utdrag från hennes blogg berättar hon här om generaldirektörer som sover på gatan och totalförstörda skolor.
Ikväll gäller det att bita ihop och hålla ihop. Det har varit en tuff dag för många av oss. Jag visade precis kort som jag tagit under dagen för min kenyanska kollega Warue och sedan berättade jag för henne att jag träffade utbildningsdepartementets generaldirektör. Jag träffade honom i ett annex till utbildningsdepartementet, i ett litet kontor där möblerna stod på ända, där böcker och papper låg i stora travar på golvet, där tavlorna hade trillat ner och glaset hade sopats ihop i hörnen. Departementet ligger fullständigt förstört utanför och tre grävskopor håller på att forsla bort det som är kvar av den stora byggnaden. Direktören är en mycket sympatisk och skolad man, alltid oklanderligt klädd och med en PhD från Kanada. Han undrade om vi eventuellt hade ett tält för han och hans familj sover på gatan.
Sover på gatorna
Jag visar bilder på skolor som vi besökt. Warue slänger ut med händerna och säger med gråten i halsen, jag orkar inte, jag klarar inte mer. Och det stämmer, ikväll måste vi bara bita ihop. Min kollega Adeb, som åker ut klockan halv fyra på mornarna för att ta hand om matdistributionen som börjar klockan sju, berättar att de får åka sick-sack genom staden, nästan alla gator är avstängda av folk som sover där. På dagarna går alla omkring och sedan lägger de sig antingen utanför sina raserade hem eller någon annanstans och sover.
Kan inte beskriva
Dagen började dock med en telefonkonferens med Washington och London. Vissa av frågorna de ställde var irrelevanta och andra för teoretiska. Det går inte att med ord beskriva hur det är här. Ändå försöker jag skriva och berätta, men dammet, ljuden, lukterna och sorgen… Speciellt den tunga sorgen, den kan jag inte beskriva.
Ut till skolor
Klockan tio åkte vi sedan ut med två bilar för att besöka skolor, eller det som är kvar av skolorna. Vi betyder ett gäng journalister som ska filma en dokumentär om skola och utbildning i katastrofer, och så jag och mina kollegor Charlotte, Laurence and Jean Marc. Vi svänger runt hörnet och chauffören berättar att de fick ut två kroppar ur grannhuset som de brände på gatan.
"Jag är väldigt ledsen"
Vi frågar barnen vi möter hur de har det. De svarar: “Vi är hemskt hungriga.” “Jag är väldigt ledsen för att min bror dog.” “Jag är väldigt ledsen för pappa är borta.” “Jag är väldigt ledsen för min lärare dog.” “Jag är väldigt ledsen för min bästa kompis är försvunnen.” Men barnen svarar också att de vill gå i skolan, att de saknar skolan, att de har inget att göra, att de tycker om matte, att de har hört att amerikanerna ska komma och hjälpa och vet vi möjligtvis när de kommer, kan jag hjälpa dem att flyga en drake? Ja, och så fortsätter dagen och så fortsätter livet i Haiti.
Öppna skolor första mars
Rädda Barnen är med i den stora matutdelningskampanjen som pågår i Port au Prince. Med början den 31 januari och 14 dagar framåt ska två miljoner människor få mat. Kampanjen ser till att mat distribueras på 16 platser i stan. Rädda Barnen har hand om tre. 16 500 människor har nu fått rent vatten tack vare Rädda Barnen, vi har snart öppnat 20 barnvänliga platser, vi har sju mobila läkarteam, vi har en telefonlinje ”hotline” för barn att ringa till, vi ger teknisk expertis till utbildningsdepartementet och vi ordnar med allt för att vara klara att öppna skolor första mars. Rädda Barnen jobbar för högtryck – det har inte förändrats - men inte heller har behoven förändrats. De är fortfarande enorma. Snarare är det att så att vi börjar överblicka det hela och förstår att det här är oöverstigligt. nästan övermänskligt att klara av. Men vi måste fortsätta, måste bita ihop och hålla ihop.
Läs mer om: nyheter, internationellt, krig och katastrofer, Haiti, jordbävning, jordskalv, utbildning, Charlotta Mockrish