Stoppa utvisningarna

Gemensamt ställningstagande av Rädda Barnen och Svenska kyrkan:

Migrationsverket och Sveriges regering hävdar att det är möjligt att utvisa människor till Afghanistan. Säkerhetsläget i landet har dock försämrats och utsikterna för att en förbättring skulle ske är obefintliga. Migrationsverkets center för landinformation och analys, Lifos, konstaterar i sin senaste bedömning att: "Det troligaste scenariot är dock [...] en fortsatt succesiv försämring av situationen i landet". Det måste därför finnas anledning att förnya bedömningarna kring Afghanistan genom ett nytt rättsligt ställningstagande. Samtidigt behöver det göras uppföljningar av tidigare utvisningar.

I Afghanistan pågår inre konflikt i de flesta provinser; talibanerna växer sig starkare; det finns 1,5 miljoner internflyktingar i landet och hittills i år har nästan 213 000 personer tvingats från Iran och Pakistan tillbaka till Afghanistan. Många av dessa har bott i årtionden i grannländerna.
Många experter anser att det idag inte finns några säkra områden i Afghanistan. Den del av Afghanistan som Sverige hävdar är den säkraste, Kabul, har under den senaste tiden drabbats av flera allvarliga terrorattacker. Det är också det område i landet där flest civila dödsoffer skördas. Mot bakgrund av detta stoppade flera delstater i Tyskland tvångsutvisningar redan i början av året och Tyskland som helhet har, efter attacken den 31 maj, stoppat tvångsutvisningar i avvaktan på att det görs en ny analys av säkerhetsläget och därmed av afghaners skyddsskäl. Situation är allvarlig för alla människor i Afghanistan, men speciellt utsatta är barn och unga personer utan nätverk.
Det finns skyddsgrunder som är specifika för barn, till exempel risken att giftas bort och att rekryteras till väpnade grupper. Rädda Barnen publicerade 2016 en studie om Afghanistan där 56 % av alla barn och vuxna som intervjuades hade blivit bortgifta som barn och där 18 % av barnen upplevde hot om att bli tvångsrekryterade. Säkerhetssituationen för barn i landet illustreras också av att 91 % av flickorna och pojkarna uppgav att de hade blivit brända eller utsatta för annat våld i form av sparkar och slag. 18 % hade utsatts för grovt våld eller våldtäkt. 38 % av barnen hade under det senaste året bevittnat hur en anhörig blivit mördad. Detta är chockerande höga siffror, men motsvarar den verklighet som skyddssökande från Afghanistan vittnar om. Många av de ensamkommande unga som lämnat Afghanistan har gjort det just i samband med att en av deras föräldrar mördats. Ofta har flykten först gått till Iran eller Pakistan. När situationen nu blivit omöjlig i dessa länder försöker människor återigen söka skydd, men nu i Europa.
Ingen ifrågasätter idag att situationen i Afghanistan är mycket allvarlig. Att 50 % av de asylsökande från Afghanistan (84 % av de ensamkommande barnen) ges uppehållstillstånd i Sverige är en tydlig signal på att regeringen och Migrationsverket delar denna bild. Säkerhetsläget förändras stadigt till det sämre och kombinationen av ett ökat återvändande från de stora flyktinglägren i grannländerna och ett försvårat säkerhetsläge gör situationen alltmer akut. Utifrån detta anser vi att Sverige som stat under den närmaste tiden måste följa utvecklingen mycket noga. Det skulle ytterligare undergräva tilltron till asylrätten om Sverige fortsätter att utvisa personer till ett land och ett säkerhetsläge där utvecklingen sannolikt går mot en situation där många av dem rimligen skulle ha getts skydd i Sverige.
I detta läge måste Sverige ta ansvar och ta fram ett så tydligt underlag som möjligt innan utvisningar verkställs. Att Sverige inte följer upp redan gjorda utvisningar är en allvarlig brist. Det signalerar en ovilja för att se konsekvenserna av de bedömningar som gjorts.
Vi vet också att utredningarna på Migrationsverket om barns egna skyddsskäl inte är tillfredsställande, framförallt vad gäller barn i familj. I många ärenden varken beaktades eller bedömdes barns skyddsskäl av domstolen vid prövning och det saknas ofta barnspecifik landinformation. Det är djupt otillfredsställande att barn nu hotas av utvisning trots dessa brister i bedömningarna. Därför är det oroande att flertal barnfamiljer nu fått meddelande om att utvisningarna ska verkställas.
Om inte Sverige vet hur situationen ser ut för barn och unga i Afghanistan och inte heller gör någon uppföljning av de som återsänts, hur kan staten då göra bedömningen att det är möjligt att utvisa personer till Afghanistan?
Svenska kyrkan och Rädda Barnen kräver att samtliga utvisningar stoppas till dess:
- Att ett nytt rättsligt ställningstagande tagits, baserat på den nya information som nu finns tillgänglig.
- Att ansvarig myndighet följt upp hur situation ser ut för personer som har utvisats tidigare.

Lise Bergh, ordförande Rädda Barnen

Helene Ottosson-Lovén , generalsekreterare Svenska kyrkan