Låt inte fler barn dö på Medelhavet

Om EU inte kan enas måste enskilda stater gå före.

”Om det här är er idé om Europa kan ni ha det för er själva. Antingen har vi solidaritet eller också kan ni sluta slösa bort vår tid”, sa Matteo Renzi, Italiens Premiärminister under EU-toppmötet i torsdags. Och visst finns det all anledning att ifrågasätta EU:s solidaritet.

Vår tid är full av grymhet. Krig och förtryck gör att människor tvingas fly hals över huvud. Flera katastrofer pågår samtidigt. Många har pågått i flera år. Från Syrien och Irak till Sydsudan och Nigeria rycks barn upp med rötterna. De tvingas lämna det enda hem de känner till. Ibland tillsammans med sina föräldrar, alldeles för ofta ensamma.

Samtidigt är militära insatser mot flyktingsmugglare och ytterligare förstärkning av gränsskyddet det enda Europas politiker hittills lyckats enas om. Dörren till Europa är stängd för desperata människor som flyr undan krig och konflikt.

2014 var det våldsammaste året på ett decennium enligt SIPRI, det Stockholmsbaserade Internationella fredsforskningsinstitutet. 60 miljoner människor är på flykt enligt UNHCR. Hälften är barn. Så länge världen brinner så kommer människor söka sig till andra platser för att hitta en fristad.

I dag finns inga tecken på att dessa bränder kommer släckas snabbt eller att antalet människor på flykt kommer att minska. Vi måste anpassa oss till detta även om det innebär utmaningar för Sverige och andra EU-stater. Det är att ta ansvar och att leva upp till EU:s principer om solidaritet.

I dag kan flykten från en katastrof leda rakt in i en annan. Drunkningsdöden på Medelhavet är en av vår tids stora tragedier. Under 2014 omkom 3 500 människor i vågorna. Hittills i år är siffran 1 700. Många befaras vara barn.

Om EU inte kan nå överenskommelser måste enskilda stater fortsatt kliva fram och visa vägen. Det finns verktyg både inom kvotflyktingsystemet samt möjligheten att bevilja humanitära visum. Inom kvotflyktingsystemet kan de mest utsatta familjer och barnen få en möjlighet till trygghet. Ett minimum borde vara att alla medlemsstater ansluter sig till systemet och att kvoterna utökas.

Sverige bör gå före och använda den möjligheten och förmå andra länder att självständigt ansluta sig till denna princip.

Barn som lyckats ta sig hela vägen till Europa möts av en kontinent där politiker kapitulerat för opinioner präglade av misstänksamhet, främlingsfientlighet och populism. Barn som har rätt att fly, rätt att få sin sak prövad, rätt att leva i trygghet, rätt till skola, till mat för dagen, rätt till lek. Ja till möjligheten att så leva som just: ett barn.

Vi måste tillsammans kämpa mot de strömningar som skapar den politiska handlingsförlamningen. Vi måste stå upp för människors rätt att söka asyl och göra allt för att barn som kommer med ett tungt bagage får möjligheten att landa trygg.

Rädda Barnen arbetar med barn på flykt längs hela vägen från katastrof till flyktingförläggning. Från Zaatari till Sandviken, från Homs till Huskvarna gör vi vårt bästa för att barn ska få sina rättigheter tillgodosedda.

Även om utsikterna för politisk handling just nu är små, måste vi fortsätta tro att en solidarisk flyktingpolitik inom EU är möjlig. Att alla fina ord faktiskt kan leda till handling. Till dess kommer vi fortsätta kämpa för varje barns rätt.

Inget barn ska dö på Medelhavet.

Inger Ashing
Elisabeth Dahlin

Publicerad på Aftonbladet 2015-06-29