Boende utanför det egna hemmet

Boende utanför det egna hemmet – placeringsformer för barn och unga (SOU 2014:03).

"Boende utanför det egna hemmet - placeringsformer för barn och unga" (SOU 2014:03) är ett delbetänkande av utredningen om tvångsvård för barn och unga. Många av förslagen understryker och förtydligar det ansvar som redan åligger kommunerna: Utredning av familjehemmens lämplighet ska regleras tydligare och utdrag ur polisregister föreslås bli obligatoriskt. Utbildning för familjehemsföräldrar föreslås bli ett krav – inte bara som nu erbjudas. Rädda Barnen välkomnar dessa förslag.

Familjehem ska vidare inte kunna bedrivas som näringsverksamhet och konsulentföretag som säljer familjehemstjänster till kommunerna ska vara tillståndspliktiga. När ett familjehem tar emot fler än tre barn ska detta anmälas till IVO enligt betänkandet. Rädda Barnen välkomnar restriktionerna, men föreslår att anmälan till IVO görs redan vid placering av fler än två barn.

I Vanvårdsutredningen år 2010 beskrev 404 vuxna hur de utsatts för försummelse, misshandel och övergrepp när de som barn bott i familjehem eller på institution. Lagstiftningen mot försummelse och övergrepp fanns då, liksom nu, men barnets ställning är fortfarande svag och det finns påtagligt bristande rutiner för dialog med barnet samt brister vad gäller uppföljning och kontroll av familjehem och institutioner. Rädda Barnen vill se ett nationellt register för familjehem, där all relevant kunskap om familjehemmen ska kunna inhämtas inför en placering, och som också ska kunna användas för analyser och utvärdering.

Betänkandet innehåller förslag om nationella insatser för att underlätta rekrytering av familjehem, liksom ett nationellt centrum för familjehemsvård, med uppdrag att stödja och utveckla familjehemsvården. Rädda Barnen välkomnar förslagen, men föreslår att det nationella centrumet borde gälla alla placerade barn. Rädda Barnen anser att tyngdpunkten ska ligga på att stärka placerade barns rättigheter och möjlighet till delaktighet.

I betänkandet föreslås att kommunerna ska erbjuda enskilda boenden med stöd för barn och unga som inte behöver vårdas i HVB eller familjehem, men som inte kan bo hemma/inte har något eget hem. En positiv nyhet för t.ex. barn som rymmer och kastas ut hemifrån - en grupp som Rädda Barnen lyft fram i ett par rapporter, där vi föreslagit just en sådan boendeform. De enskilda boendena kan också bli ett bra alternativ för vissa av de ensamkommande flyktingbarnen. Man föreslår också en ny placeringsform – behandling i familj, som är inspirerad men inte identisk med metoden MTFC - och som ska kombinera boende i familj med professionella behandlingsinsatser för barn och unga med psykosocial problematik. Rädda Barnen har tillstyrkt, men understryker vikten av adekvat utbildning.

Rädda Barnen understryker i en inledande kommentar behovet av konkreta förslag som på ett övertygande sätt ger barnet större möjligheter till delaktighet; möjlighet att komma till tals, vara delaktiga i beslut som rör dem, slå larm och vara en viktig röst i utvärderingen av såväl familjehem som HVB. Det är Rädda Barnens förhoppning att dessa frågor får en tydligare belysning i slutbetänkandet.

Läs hela remissvaret.