Sexuella kränkningar vardag för barn och unga

Sju av tio barn och ungdomar har känt sig verbalt sexuellt kränkta under sin uppväxt. 60 procent av alla tjejer har blivit tafsade på. Men bara hälften har vetat vart de ska vända sig. Det visar en ny undersökning som Novus har gjort på uppdrag av Rädda Barnen.

I undersökningen har 1 061 unga vuxna mellan 18 och 25 år deltagit. Frågorna har handlat om de upplevde sig själva som sexuellt utsatta eller kränkta på något sätt mellan förskoleålder till 18 år; och i så fall i vilka sammanhang, vem som utsatt dem och var det hänt. Dessutom har deltagarna fått svara på frågor om de sett andra barn och ungdomar bli sexuellt kränkta.

Bland annat uppger 38 procent att de har blivit exponerade för sexuellt material på nätet mot sin vilja. Sexuella kränkningar och övergrepp på nätet handlar till exempel om barn och ungdomar som fått sina bilder eller filmklipp spridda över internet eller blivit mobbade eller kränkta på annat sätt online. 

- Många ungdomar som vi träffar berättar om starka skamkänslor efter att ha blivit utsatta för sexuella kränkningar på nätet. Kanske för att man som barn eller ungdom utsatts för något som så många vuxna varnat en för eller för att man i ett inledande skede av kontakten på något vis varit aktiv, säger Ylva Edling, psykolog på Rädda Barnen.

Tjejer är mer drabbade av sexuella kränkningar av olika slag, och det vanligaste är att man utsätts av en person som man känner. I Rädda Barnens undersökning framkommer att killar i lika hög grad som tjejer blir kallade för saker av sexuell natur, till exempel hora, bög, fitta eller peddo. Men killar blir oftare utsatta av en jämnårig vän medan tjejer i högre grad utsätts av en främling. Och när killar exponeras för sexuellt material på nätet på ett oönskat och kränkande sätt, är det mer vanligt att det är en jämnårig vän som ligger bakom.

- Det är oerhört viktigt att ta ett vuxenansvar för att minska de sexuella kränkningarna. Vi behöver prata om normer och värderingar. Att prata om kroppen och gränser - och språket och gränser - är ett sätt för vuxenvärlden att blanda sig i. Vi får inte kapitulera, vi måste istället börja reagera, säger Anna Norlén, verksamhetschef för Rädda Barnens behandlingsverksamhet.