Barn måste synas i utrikespolitiken – Sverige kan inte riskera att lämna världens mest utsatta utanför

Regeringens utrikesdeklaration slår fast att vi befinner oss i en brytningstid och att “Säkerhet, lag och ordning i omvärlden … är nödvändigt” samt att “Ytterst handlar allt detta om att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet. Det finns ingen viktigare uppgift.”

Men i denna genomgång av säkerhet, geopolitiska vägval och strategiska prioriteringar saknas ett tydligt perspektiv på en av världens mest utsatta grupper: barnen.

För fjärde året i rad nämns inte barn i utrikesdeklarationen. Det är anmärkningsvärt i en tid då fler barn än någonsin lever i konfliktdrabbade områden och FN rapporterar om ökande krigsbrott mot barn globalt.

Barn har egna, unika rättigheter som kräver särskilt skydd och särskild politisk prioritering. Det måste en svensk utrikesdeklaration slå fast.

Regeringen skriver att Sverige fortsätter vara “en generös givare till världens mest utsatta”. Barn utgör en stor andel av de mest utsatta i konflikt och kris. Nio av tio barn som lever i extrem fattigdom finns i Afrika söder om Sahara eller Södra Asien, två regioner som drabbats särskilt hårt av regeringens nedskärningar av biståndet. Att inte synliggöra barn riskerar att fortsätta osynliggöra deras behov.

Om säkerhet är den överordnade prioriteringen måste vi också erkänna att hållbar fred och stabilitet byggs långsiktigt – genom barns trygghet, utbildning och hälsa. Barns rättigheter är inte en sidofråga, utan en förutsättning för fred, frihet och säkerhet.

Att utelämna barn ur utrikesdeklarationen är ett politiskt val. I en tid när barns rättigheter pressas tillbaka behövs inte mindre tydlighet – utan mer.