Rädda Barnen svarar på remiss om sänkt straffbarhetsålder

Rädda Barnen har svarat på remiss av utredningen Straffbarhetsåldern SOU 2025:11. Rädda Barnen avstyrker förslaget om att sänka straffbarhetsåldern. Rädda Barnen avstyrker även utredningens följdförslag kopplade till en sänkning av straffbarhetsåldern, och förslagen som rör straffmaximum för unga lagöverträdare.

Rädda Barnen delar oron över den mycket allvarliga brottsutvecklingen i Sverige. Särskilt oroväckande är att allt fler barn och unga påverkas av och involveras i kriminalitet. Det är en utveckling som måste stoppas. Rädda Barnen har de senaste åren arbetat särskilt med att belysa att frågan om gängkriminalitet i stor utsträckning handlar om barn, barns rättigheter och barns uppväxtvillkor.

FN:s barnrättskommitté är tydlig i sina ståndpunkter när det gäller straffbarhetsåldern. Stater får under inga omständigheter sänka den ålder man har inrättat. Sverige har också fått en tydlig rekommendation att låta straffbarhetsåldern ligga kvar på 15 år. En sänkning är därför i strid med barnkonventionen, som är svensk lag. Rädda Barnen vill påminna om att FN:s barnrättskommittés också rekommenderat Sverige “att utveckla heltäckande offentliga strategier som riktar in sig på grundorsakerna till ungdomsvåld och kriminella gäng, i stället för på aggressiva polisiära arbetssätt.”

Som utredningen skriver visar forskning att en sänkning av straffbarhetåldern inte leder till ökad brottsprevention eller minskad rekrytering av barn till allvarlig kriminalitet. Att sänka straffbarhetsåldern går emot forskning om barns kognitiva och emotionella mognad, som visar att barn har en sämre förmåga att bedöma konsekvenser av och ta ansvar för sina handlingar. Exponering för det straffrättsliga systemet har tydliga, bevisade skadliga effekter för barn och leder till sämre fysisk och psykisk hälsa, inklusive för tidig död, samt försämrad utbildning och ökad risk för fortsatt brottslighet på kort och lång sikt. Utredningen gör bedömningen att frihetsberövande är ett viktigt verktyg för att barn inte ska begå nya brott. Samtidigt redogör man för forskning som visar att frihetsberövande av barn som begår denna typ av brott inte har en brottspreventiv effekt, eftersom det finns en konstant ström av andra barn som kan begå handlingarna i stället. Mot bakgrund av denna kunskap är det anmärkningsvärt att utredningen ändå anser en sänkning av straffbarhetsåldern välavvägd.

Utöver att förslaget strider mot barnkonventionen och forskning på området straffar detta förslag utsatta barn och inte de vuxna som hotar, groomar, rekryterar och tvingar barn in i allvarlig kriminalitet. Förslaget ser inte heller till barnets rätt till och behov av vård och rehabilitering för att kunna återanpassas till samhället. Rädda Barnen ser flera risker för barn och barns rättigheter samt risker för en kontraproduktiv lagstiftning. Det finns överhängande risk att brottslighet och återfall i brottslighet ökar. På samma vis ser Rädda Barnen stora risker att de kriminella nätverken anpassar sig efter ny lagstiftning och rekryterar ännu yngre barn till allvarlig kriminalitet.

Slutligen vill Rädda Barnen lyfta att Sverige historiskt har präglats av en barnsyn som bygger på huvudregeln att barn inte ska behandlas som vuxna, utan som en extra skyddsvärd grupp med unika förutsättningar och behov. En sänkning av den svenska straffbarhetsåldern tar oss längre bort från det grundantagandet, och innebär en principiell förflyttning i synen på barn och barns rättigheter.