Lisa ledde samarbete för barns skydd i Pakistan

Att tillhöra Rädda Barnens beredskapsstyrka innebär betydligt mer än standardbilden av någon som står knädjupt i lera och delar ut förnödenheter. Lisa Lundgrens senaste uppdrag var att på plats samordna frivilligorganisationernas insatser för barn i Pakistan. – Det var ju inget hands-on-arbete – men det var viktigt! säger hon.

När en katastrof inträffar skyndar frivilligorganisationer till det aktuella området för att kunna hjälpa så fort som möjligt. Många aktörer är ofta en förutsättning för att kunna göra ett heltäckande insatsarbete, men när alla jobbar var för sig är risken också att man oavsiktligt planerar samma saker eller råkar blocka varandra när man söker finansiering. För att istället kunna dra nytta av allas expertis har organisationerna börjat samarbeta i så kallade kluster. Och det var för rollen som samordnare för ett sådant kluster som Lisa Lundgren begav sig till Pakistan.
- Det här var ett pilotprojekt - det var första gången någon från Rädda Barnen var koordinator för barns trygghet och skydd, i vanliga fall är det Unicef. Mitt uppdrag var att få alla att samarbeta för att få till ett så effektivt arbete som möjligt för de konfliktdrabbade barnen, berättar hon.

På flykt från internstrider
De barn hennes uppdrag fokuserade på var de som tillsammans med sina familjer tvingades på flykt från Swat och Buner i norra Pakistan på grund av stridigheter mellan regeringsstyrkor och talibaner. Mellan april och juli 2009 flydde över 2,7 miljoner civila från området och hamnade i provisoriska läger eller hos värdfamiljer. Fattigdom och trångboddhet, i kombination med brist på mat, rent vatten och dålig sanitet gjorde att många barn drabbades av diarre- och luftvägssjukdomar, samtidigt som de brottades med psykiska trauman efter att ha levt i en stridszon och tvingats lämna sina hem. Många separerades från sina familjer och/eller utsattes för våld och övergrepp och pojkar rekryterades till beväpnade grupper.

Barnvänliga platser och system för skydd
Rädda Barnen är en av de organisationer som stödjer flyktingarna genom att bland annat dela ut hushålls- och hygienartiklar och att sätta upp barnvänliga platser dit barnen får komma och leka, spela boll, rita eller bara prata med någon vuxen om sina upplevelser. Samtidigt jobbar man med lokalsamhället för att få till stånd system som kan säkerställa barnens skydd på lång sikt.

Återvänt till hemlöshet
I juli 2009 deklarerade de pakistanska myndigheterna områdena i norr som säkra igen och i slutet av oktober hade över 1,6 miljoner internflyktingar återvänt. Men det är en svår situation de kommer tillbaka till. Många har inget hem längre, deras släktingar och vänner har dödats och många skolor är förstörda. Och även de flyktingar som inte vågat återvända än av rädsla för otillräcklig säkerhet, behöver fortsatt stöd.
- Det är ju inte en katastrof som den i Haiti, men den här är svår eftersom det är så mycket politik i det. Regeringen är ju en stridande part och kan nästan bli irriterad på oss frivilligorganisationer ibland. Det var helt annorlunda när jag arbetade i Pakistan efter jordbävningen 2005, säger Lisa Lundgren.

Få ut information
Förutom att ha hand om själva klustret arbetade Lisa Lundgren också med information till flyktingarna, till exempel rörande barnvänliga platser - vad de innebär och var de finns placerade. Hon skötte också kontakten med kluster inom andra områden när det fanns viktig information att föra vidare, som att man fått reda på att hälsoarbetet på en särskild plats inte fungerade.

Vad är du mest stolt över efter de här tre månaderna i Pakistan?
- FN har ett system för humanitära appeller dit olika givare, som exempelvis Sida, går in och tittar när de ska besluta om till vad de ska bevilja pengar. Så det är verkligen viktigt att komma med där. Och under min tid i Pakistan fick klustret ihop en gemensam ansökan dit för projekt inom barnvänliga platser, system för att säkerställa barns skydd och kunskapsutveckling kring barnskydd. 225 000 barn kan få stöd genom den, så det är en hel del.